Andlig klarsyn
Vad är klarsyn? Finns det andlig klarsyn? Är det skillnad?
Ignatius av Loyola har inspirerat till retreatformer och en orden där vardagsliv och andligt liv förenas. Ignatius säger att det som är gott, ger god smak. Det som ger dålig smak är inte gott. Vilket är ditt värsta smakminne? När jag var barn hände det ibland att två sorters mandlar hade blandats. Det var SÖTmandel och BITTERmandel. De smakar som de heter. Och jag hade tänkt illustrera predikan med mandlar, men det kändes lite långsökt. Så hör jag på nyheterna i veckan att priset på mandlar stigit dramatiskt. Den ensamstående mamman kan få svårt att ha råd att köpa mandel! Aktuellt så det stänker. Så visst går det att använda mandlar, de är som många andra val i livet, eller hur. Det är först på smaken man kan skilja dem åt.
Det var kanske den här söndagen för ett par år sedan som jag skulle predika efter fyra-fem veckors semester. Jag hade närmast andlig abstinens. Jag gick på en gudstjänst veckan före för att komma in i det hela igen, jag såg nån sommargudstjänst på teve, men det släppte inte. När jag satt och försökte formulera mig drog jag ut en låda i skrivbordet och där låg frälsarkransen, livets pärlor. Jag ersatte klockan med armbandet. Varje gång jag skulle se vad klockan var, det var så där var tionde minut, fick jag se den blå pärlan, "bekymmerslöshetens pärla", the pearl of serenity, sinnesropärlan. Lite humor och lite andlig klarsyn kanske. Det blev en bra historia och jag har haft stor glädje av pärlorna, både för egen del och i undervisning på fängelserna. Ni känner nog till sinnesrobönen "Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden". Den bönen är ju mer spridd över världen än "livets pärlor" men båda är exempel på att ha något att hänga upp livet på när det kanske går för fort eller fel väg. Vi skulle passera, köra förbi, Ullared på vår hemresa för ett par veckor sedan. Kanske blev det därför lite lockande att se ett avsnitt på teve. Temat var kärlek. Ett par skulle gifta sig och köpte plastbestick i silver, plastglas mm. Ett annat par skulle förnya sina bröllopslöften, på kalsongavdelningen, ytterligare ett par firade 20 år tillsammans, med pappersduk och kebabtallrik, lyxen var att inte behöva laga mat. Ibland blir man förskräckt över sina egna reaktioner. Människor ska få leva sina liv, tänker jag men det som slog både mig och min fru var chocken över hur torftigt en del verkar leva, i Sverige, idag och den närmast föraktande känslan vi fick. Vi tror vi försöker leva enkelt och eftertänksamt, utan de stora åthävorna. Men tänk om det är vi som är fariséerna, överklassen, översittarna! Jag tror att de svar som finns på livets torftighet, meningslöshet och kamp egentligen finns mycket närmare tillgängligt än jag många gånger vill ana. I stället för att intellektualisera ska jag leva min tro. Eller egentligen - det intellektuella har inte så meningsfullt om det inte omsätts i vardagsliv.
När jag slår upp någon av tidningarnas sajter under sommaren matas jag med ord som Vithajar till attack, kropp hittad i vattnet, mordoffrets ex, kidnappa, mordhot osv. Det finns monstruöst mycket superlativer och förstärkningsord. Den regnigaste sommaren i mannaminne fylls av monsunregnskurar och följs av extremvärmeböljor. Jag kan förstå att människor flyr till närmast möjliga flyktbeteende, köp, sup, res. Jag brukar återkomma till en känd 12-stegs terapeut som besökte Österåker. Han ritade en kurva. Så är livet, sa han. Uppgångar och nedgångar, toppar och dalar. Som missbrukare vill man hoppa från topp till topp. Men det är i dalarna man lär sig något, där får man styrka och erfarenhet till nästa dal. Undviker man dalarna och hoppar från topp till topp, kommer oundvikligen en dag det stora stupet, där det bara finns en väg: ner. Därifrån kan du bara kravla dig upp, steg för steg. Jag tänkte att det där gäller inte bara missbruk av droger och alkohol. Ingen söker dalarna. Mår jag dåligt går jag hem och ser på teve. Mår jag riktigt dåligt köper jag en ny teve. Jag ritar kurvan ibland för dem jag möter inom kriminalvården och fler än en gång har reaktionen blivet "Ja men precis, just så är det! Fantastiskt! Där kan vi börja prata. Den kristna tron erbjuder ganska enkla lösningar på livets grundläggande frågor. Det är när den får komma i kontakt med det vardagliga livet som den funkar. Jag säger ibland att tron är som frystorkat kaffe. Är du kaffesugen kan snabbkaffe duga. Är du riktigt sugen tar du en sked direkt ur burken. Usch! Nej kaffe ska njutas uppblandat med varmt vatten. Det är först då det fyller sin funktion. Men jag måste våga blanda det torra med det blöta, låta det lösas upp för att se om det ger smak. Jag kan som troende stanna kvar i burken. Bli mer och mer förfinad, torrare och torrare. Eller jag kan låta mig blandas med världen runt mig och förhoppningsvis ge smak och färg. Jesus varnar i dagens evangelietext för de falska profeterna. Man känner igen dem på frukten säger han. Jag tänker att det är de snabba lösningarna profeter han varnar för. De som inte vill följa med mig ner i dalarna. De som lockar med ständigt nya toppar. Samtidigt finns det profeter som bara verkar vilja dra ner mig, kanske för att visa att det finns andra som har det värre. Vithajar, mord och kidnappningar är inte vår vardag, även om det sker, ibland i vår närhet.
Hans Rosling känner en del till, professor i internationell hälsa. Han brukar påvisa hur världen i många stycken blivit en bättre värld, för flertalet. Han slår hål på myter och attityder om att allt är katastrof. Vi svenska lär vara bland dem som har mest katastrofbenägna tankar av alla. Färre dör i naturkatastrofer idag än för 100 år sedan, fler och fler av jordens befolkning närmar sig ett drägligt liv, 80 % av alla kvinnor i världen har grundskoleutbildning - inte 20 %, som många tror - när folk får det bättre föds färre barn, eftersom man inte behöver dem som försäkring vid ålderdomen. När han undersökte detta visade det sig att också journalisterna tror att världsläget ser värre ut än det gör. Så de kanske inte medvetet luras.
Som Jesus efterföljare ska vi bära god frukt. Vi ska leva vår tro och leva vårt hopp. Vi måste än mer lita på det vi tror på. Det som är till männsiakns väl, ger god smak. Det som ger dålig smak är inte gott för människan. Det går att öva upp sitt smaksinne inför livets olika val. För att hålla sinnet klart kan de små hjälpmedlen som frälsarkransens böner, församlingens gemenskap och nattvardens delande, hjälpa oss att behålla sinnesron och att hålla blicken klar. Gör det goda. Undvik det onda. Så enkelt är det.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar