Vi kan kalla honom Håkan

En grupp journalister kastade en man, vi kan kalla honom Håkan, framför Jesus fötter. "Han har gjort fel! Han har betalt för lite hyra. Nu får du döma honom!" skrek de.
"Den av er som är utan synd, kan skriva sina artiklar!" sa Jesus. Strax släppte de sina pennor och gick därifrån. Jesus satte sig ner bredvid honom som vi kan kalla Håkan och skrev något i sanden. "Var det ingen som dömde dig?" Han vi kan kalla Håkan såg sig omkring och skakade på huvudet. "Inte heller jag dömer dig" sa Jesus. "Gå, och synda inte mer."

Jag är trött på Jesus

Det slog mig idag att jag varit i tre olika sammanhang, med ganska stor bredd, den senaste veckan. Förra söndagen var jag inbjuden att vara nattvardstjänare i en baptistförsamling och idag i en församling i Svenska kyrkan. I tisdags introducerade jag en tyst minut på en kriminalvårdsanstalt. Vid alla tre tillfällena var min uppgift enkel och "liten". Ändå känns det som att jag varit med om något stort. I vissa fall en halv oblat, (eftersom det kom så många till kyrkan idag), i det andra fallet en gnutta gemensam tystnad. Jag har fått vara med och förmedla något som rör människors djupaste längtan, ängslan eller kanske "vemod", med Owe Wikströms ord i boken "Till längtans försvar och vemodet i finska tango. Det finns större verkligheter än de vi kan se med ögonen. Wikström tar upp de heliga handlingarna och bilderna, t ex ikoner, som ett slags fönster mot den eviga världen. Jag tänker: om teven och datorn är fönster mot det synliga är ikonen ett fönster mot det osynliga. Men inte många av oss sekulariserade människor skulle drömma om att sitta fyra timmar per kväll och stirra in i en ikon. Även om det var en match mellan ont och gott. Inte om valet stod mellan att se Sverige-Finland i fotboll, eller en rugbymatch mellan Frankrike och England.
Jag funderar mycket på varför vi är så fast i den lilla världen. Det cirklar runt det trygga gärna i närheten av min navel hela tiden. Ett uttryck för det är att vi kört fast på vår jesusfixering. Jag börjar bli lite trött på honom faktiskt. Det finns så många andra uttryck för Gud, inte minst i Bibeln. Idag läste vi från Salomos vishet i kyrkan. Salomo såg att all yrkesskicklighet, kunskap osv har sitt ursprung i Visheten. Det är ett vacker ord, vishet. Om Jesus är det stora fönstret mot Gud så är visheten åtminstone ett nyckelhål. Ett annat sätt att tänka Gud. En annan öppning och vinkel. Det är spännande att tänka så. Vi säger att Jesus var fullt ut Gud och fullt ut människa. Men han är inte hela Gud. Just nu är jag inne på att vidga min gudsbild. Får se vart det leder. Till den nyckelhålsmärkta kyrkan? Kanske är vi var och en ett nyckelhål. Ibland
http://www.youtube.com/watch?v=tjeZOeNFrrE&feature=BFa&list=PL105F5E96836E3C0B&lf=rellist