Jag besökte förvaret på ett fängelse för en vecka sedan. Några dagar senare sändes, så vitt jag förstår, två män från Sverige till Afghanistan. Dom ville inte dit. Dom fruktade för sina liv. Det är första gången jag sett dödsrädsla i vitögat. Kanske är de redan döda.
Idag kom en bibel hem i brevlådan. Den är skriven på Dari. En av männen ville ha en sådan för han var kristen. Han var en annan person nu, efter flera år i fängelse. Det händer faktiskt. För några veckor sedan besökte jag klosteravdelningen på Kumla. Hit kan intagna söka sig för retreat upp till 30 dagar. Självvald tystnad, utan teve eller radio, bara tid för självbearbetning och att möta Gud. I det sekulariserade Sverige sker detta innanför fängelsemurarna. Utan att vara evidensbaserat visar klostret på kanske det bästa resultatet av alla Kriminalvårdens program när det gäller minskad risk för återfall i brott. Alltså kan det hända. Mannen från Afghanistan hade inte gått klostervägen. Det hade antagligen inte förändrat hans situation. Enligt myndigheterna är det nämligen ingen fara för en kristen att resa till Afghanistan. Men han var rädd. Så var även den andre mannen. Enligt vad han sa, hade han aldrig varit i landet förr. Jag vet inte. Men de hade kalla händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar