Efterföljelse

De flesta människor som kommer till Jerusalem tar först ett djupt andetag och blir sedan till ett stort utropstecken, har någon sagt. Ett utropstecken som bara har åsikter och synpunkter utifrån sin egen tolkning. Utropstecken som inte lyssnar på någon annan.
Ett kännetecken på en fanatiker är att han aldrig lyssnar, han framför sina åsikter och det han tror på ska genomföras. Det är nämligen för allas bästa som det sker, även om priset blir högt för den som drabbas. Världen har sett många av dessa fanatiker. Usama Bin Laden brukar nämnas, Hitler naturligtvis. För en vecka sedan drabbas Norden av en människas fanatism genom sprängningen och nedmejandet av människor i Norge. Att erkänna sin handling och samtidigt se den som något nödvändigt ont eller för den delen något för syftet gott är ett tecken på fanatism. Fanatikern tänker på allas bästa, helheten, och har därmed försvar för sina handlingar. Samtidigt har han problem med självdistansen. Amos Oz skriver i sin bok om att bota en fanatiker att han aldrig mött en fanatiker med humor. Synism ja, men aldrig med förmåga eller insikt till att någonsin skratta åt sig själv. Fanatismen kan dessutom ta både positiva och negativa uttryck. Likaväl som en rasist kan vara fanatisk kan en ickerasist vara det. Likaväl som en humanist eller ateist kan vara det, finns det religiösa fanatiker. Poängen är att man inte har förmågan att lyssna, sätta sig in i den andres situation och inte kan skratta åt sig själv, inte åsikten som sådan. Fanatismen är inte ny eller specifik för vår tid. Jesus mötte fanatiker visar det sig inte bara bland fariséer och skriftlärda utan också bland sina egna. Vi hörde om dem i dagens text.
Jesus är på väg med sina lärjungar mot Jerusalem och ska besöka Samarien. Vi vet att det var spänt mellan samarierna och de andra folkgrupperna. Det hörde verkligen till undantagen att en ickesamarier passerade genom landsdelen. Ännu mer sällsynt att någon verkligen vill besöka den. Jesus utmanar gränser, det vet vi. När samarierna inte vill ta emot Jesus och hans lärjungar visar Jakob och Johannes på sina fanatiska drag. ”Ska vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?” Draget känns igen också när Jesus och Petrus förtroligt samtalar om att Jesus ska dö. ”Det ska aldrig få ske” menar Petrus. ”Jag ska skydda dig och stå upp för dig”. Jesus tillrättavisar honom med skärpa ”Håll dig på din plats satan, dina tankar är människors och inte Guds!” Det står inte vad Jesus sa till Jakob och Johannes i Samarien men man kan ju ana…
De andra uttrycken i dagens text ”Jag ska följa dig vart du än går” och de olika ursäkterna, är kanske inte lika tydlig fanatism men kan ändå vittna om en mänsklig enkelspårighet och oförmåga till distans i relation till mig själv och mitt eget. ”Jag ska bara…” är egentligen en ganska barnslig ursäkt även om ändamålen är fullt förståeliga.
Det kan synas vara en ganska hårfin skillnad mellan att vara en övertygad kristen, en efterföljare, och en fanatiker. För fanatikern verkar den sunda kristna tron som någonting relativt. Och risken finns naturligtvis. Om det vore så att alla andra har rätt och mina egna tankar inte är värda något, då blir hela min person något luddigt och veligt. Min erfarenhet är dock att mötet med andra och andras tankar och tro stärker min egen identitet och tro. Ingen tror att man blir amerikan bara för att man åker på semester till USA en tid, eller för att man ser en amerikansk film på teve. De flesta anser att det är berikande att resa. Omvärlden blir tydligare och min egen hemmavärld blir också klarare. Kanske upptäcker jag något som är bättre där borta men oftast är ”borta bra men hemma bäst”. Samma sak vittnade en ung judisk man om efter en resa i en minibuss, tillsammans med en muslim och en kristen. Man besökte en ort i Spanien där de tre religionerna är väl representerade. De besökte moskéer, synagogor och kyrkor. Efter varje studiebesök trängdes de ihop igen, i bussen. De kom inte ifrån varandra. Ibland hettade diskussionerna till men de kom inte ifrån varandra. Slutsatsen blev att den unge judiske mannen kunde berätta att han stärkts i sin judiska identitet, samtidigt som han lärt sig mycket mer om de andra. De hade blivit trampade på sina ömma tår ibland men lärt sig hantera det och få ett nytt perspektiv på varandra och främst sig själva.
Den stora skillnaden mellan efterföljelse och fanatism ligger i var jag ”ställer mig” i relation till min medmänniska och inte minst i relation till Gud. Kanske gjorde Jesus ett misstag när han sände budbärare före sig? Åtminstone hade inte Jakob och Johannes förstått ansvaret som låg i det. När de inte fick sin vilja igenom, den uppgift de hade uppfattat att de fått, blev de upprörda och ville ge igen med maktmedel. ”Gud är med oss, vem kan då vara emot?” Saken är att de inte bara gjorde det de var utsedda till. De vill visa sin makt. De ställde sig både före och för (skymde) Jesus och Gud. Gud behöver inte försvaras. I textavsnittet vänds perspektiven när Jesus i stället säger ”Följ mig”. Ansvaret lämnas över till mottagaren. Resultatet blir i den här sammanhanget detsamma. ”Jag ska följa dig, herre, men…” är också ett avvisande. Men i stället för att kalla ner eld från himlen visar Jesus med ord på alternativet. Det går inte att se sig om när man satt sin hand till plogen, men valet och ansvaret är ditt. Med det förhållningssättet visar Jesus tilltro till människan att välja. Han visar mig att livet och ansvaret är en gåva som räcks mig i förtroende och i nåd. Efterföljelse är att lära av Jesus förhållningssätt och att vila i tilliten till att vara viktig och älskad. Ur tilliten växer den sunda tron, allt mindre fanatisk och allt mer fantastisk.